Skitbil vs. rymdfarkost

Okej, idag har eftermiddagen gått åt att fixa vår skitbil som bestämde sig för att lägga av i näst sista kurvan innan huset. (Och tacka högre makter för att det var där och inte på motorvägen). Vår lilla vita pärla började mer eller mindre skrika och skaka obehaligt. Med lite för lite bensin i bilen insåg vi att såppatorsk var otroligt onödigt och svor lite. 

Lyckligt nog såg vi några bekanta svenskar en bit bort som snabbt och enkelt pös hem till sig för att fixa en bensindunk. En av killarnas farsa som är här på besök tog med sig Calle i sin bil för att åka och fylla på bensindunken och jag och Joel stannade och passade den något felparkerade bilen.

Efter en halvtimmes väntan började vi tröttna, dock var det varmt och skönt. (Uppe över 25 grader här nu igen.)

Som sagt, lite uttråkade.

Calle kom tillbaka med full dunk och allt verkade vara frid och fröjd. Började fylla på! 

Men då var det något jäkla meck med dunkens tratt vilket gjorde att de knappt kom i något i tanken så kretiviteten flödade för att komma på bästa sätt att få i den jäkla bensinen i bilen. Här ser ni Joel och Calle hälla över bensinen i en gammal vattenflaska för att lättare kunna hälla i bensinen i själva tanken. Och ja, det gick aningen snabbare. Så då var det bara till att starta bilen igen och köra hem, tänkte vi.

Men nä, det var inte bensinstop vi råkat ut för. För bilen skrek likt för jävligt nu som innan... och skakade. Som de orutinerade bilägare vi är så hade vi nu inte en aning om vad problemet var. 

Med tanke på att vi vid det här laget nu hade stått vid sidan Mission Bvld (huvudgatan genom Mission Beach, gaaanska trafikerad) i över en timme började folk undra vad tusan vi höll på med. Så en hamburgare-gubbe kom till undsättning med spray för variatorremmen. Vi stod hoppfulla och såg på.

Det gjorde även denna tatuerare som tyckte att det var roligt att följa vårt lilla mission. Han påstod även att detta inträffade oss på grund av karma. Och inte för att vi gjort något dåligt utan karman utsatte även bra människor, som test, för att verkligen se att vi är bra människor. Han babblade på och vi började bli trötta på att leka hobbymekaniker. Så vi ringde firman vi skaffat bilen ifrån. Efter att ha förklarat vad vi gjort och blivit anklagade för att ha tankat med fel sorts bensin föreslog mannen i andra änden att vi skulle stänga av ACn och se ifall det hjälpte. Vilket det gjorde, så det var där skon klämde. Vi fick då köra in till downtown till biluthyrningen för att fixa bilen. Jag var något skeptisk att sätta mig i bilen, men resan dit gick bra, kanske något svettig.

Väl på plats kunde de inte göra speciellt mycket eftersom ingen på plats var kunnig nog utan de var tvungna att ta bilen till en riktig verkstad i morgon. De tyckte då att vi skulle köra hem igen och komma tillbaka i morgon. Vi kände väl att det var lite mycket körande fram och tillbaka och mer eller mindre krävde att få en annan bil tills de fixat våran. Oturligt, eller turligt, nog fanns bara ovan stående gigantiska van tillgänglig. Så numera kör vi omkring i detta jätte monster. Seriöst, det känns som att man flyger fram på gatorna i en rymdfarkost eller som att vi tillhör ett kriminellt gäng som kör omkring beredda att kidnappa folk och låsa in dem där bak. Tror inte riktigt att bilden visar hur djävulskt stor detta schabrak är! Men den är enorm.

Ja, så nu kan vi inte heller parkera utanför huset för parkeringen är för liten. Men trots allt det här, så har   denna dagen varit för jävla bra!