Little Italy

Vilket bra bloggflow det blev idag. Inlägg efter inlägg kommer på löpande band. Nice. Idag startade dagen precis som vanligt. Snoozade fem minuter för länge vilket resulterar i att man är ständigt stressig under morgonrutinerna som ska genomföras. Igår glömde jag mobilen hemma så att vi var tvugna att vända med bilen. Idag insåg jag att det var det plånkan som låg kvar hemma i sängen när jag stod och skulle köpa förmiddagskaffe. Men det löser sig ju alltid. Oftast klarar man ju sig utan plånboken, men sen jag blev utskämd på bussen sist när jag glömt busskortet och blev anklagad för att tigga pengar av andra passagerare och hotad med att bli anmäld, så har jag insett att det är ganska bra att ha den med sig. Petra blev dagens hjälte och tog med sig den när hon kom till skolan. 

Nog om det.

Skolan fungerar bra, äntligen har det börjat bli lite mer motstånd eftersom att jag har hoppat upp en nivå i mina general classes. Det känns riktigt bra även om det är tuffare. Till exempel fick jag tillbaka en essay idag, tidigare har min lärare bara fokuserat på själva språket och att det är grammatiks rätt. Nu kom de bedömningar på själva innehållet och mina åsikter och fakta, vilket är sjukt bra förberedelse för nästa termin då det är akademiska uppsatser som ska lämnas in! Man märker också skillnad när vi idag skulle analysera och svara på frågor baserat på ett "60 minutes" - program om organ transplantationer och genmanipulering etc. Det innefattade liksom ord som jag inte ens kan på svenska! Häftigt.

När klockan slog ett hoppade jag på trollyn och åkte ner till Downtown, närmare bestämt Little Italy. Väl där hade jag bestämt en sista lunch med Ellen och Henrik här i San Diego, innan de drog vidare till Palm Springs. Jag hade fått rekommendationer av en lärare om ett ställe i just Little Italy och det var väl värt ett besök. Fantastisk lasagne! Plus ett fantastiskt läge, men har liksom alla bra delar samlade; god mat, stadskänsla och havet ett stenkast bort.

Efter att jag sagt hejdå till Schönbeck och Ingman tog jag trollyn till Old Town för att där byta till buss till Pacific Beach. Det som amerikanarna inte riktigt har fattat är det här med att synka trollyn och bussen, det är väl det som gör att det alltid tar sån jäkla tid att ta lokaltrafiken här. Men vad gör det, det är ju alltid någon ny människa man träffar ändå när man står där och väntar. Tänk om svenskar hade varit mer sådana. Tänk er själva när man kommer in på en buss i Sverige. Trots att alla stolar står två och två är det alltid bara en människa per par. Konstigt egentligen.

Nu tänkte jag somna till tredje avsnittet av solsidan för att sedan vara pigg och full av energi när klockan ringer 6 imorgonbitti. God natt!