Corinne plockade upp mig hennes bil redan halv åtta i lördags morse. Efter drygt två timmars bilkörande var vi framme i LA. Färden det gick väldigt snabbare än väntat då vi lyckades komma undan den värsta trafiken eftersom vi körde så pass tidigt. En sak som också underlättar längre bilfärder här är att det finns otroligt bra radiokanaler. Inte alls som hemma, utan här pumpas det ut det värsta partymusiken dygnet runt. Vilket gör att man bli peppad som tusan. (Till och med vid tjugo-över-sju-snåret när vi kör till skolan och är dödströtta.)
Första destinationen som knappades in i GPSn var adressen till The Grove, som är ett utomhus shoppingmall. Likt ett litet samhälle med små butiker och restauranger. Här hittar man alla de vanliga kedjorna och märkesaffärerna på ett och samma ställe. Och jag var lycklig över att kunna handla på Zara igen(som inte finns i San Diego, men som ska öppna på Fashion Valley här snart). Vi chillade runt här i ett par timmar och gick loss på bland annat Abercrombie som hade värsta utförsäljningen på underkläder.
Jag lyckades få med mig; Svart stickad tröja, leopardbrallor, vit t-shirt, svart hoodie, svarta brallor, nya solglasögon, ett skärp, vit blus och sju par trosor från The Grove.
Efter en god lunch på en Italiensk restaurang inne på The Grove drog vi vidare. Vi körde till Hollywood för att turista lite. Men även här fanns det bra shopping. Och den förkärlek jag har till Zara bidrog till en ny fin klänning.
Såklart togs det en del turistbilder här med. På bilden ovan har ni Corinne med Johnny Depp och Keira Knightley, nästan i alla fall.
Mitt utanför Madame Tuassauds började helt plötsligt en tor folkmassa att dansa. Exakt samma koreografi körde de allihop och det var riktigt häftigt. Dock så blev vi ganska så snabbt mätta på hetsen i Hollywood och drog till en mindre gata, dock med en massa fina affärer. Corinne köpte en fin väska från Marc Jacobs och jag ett halsband från samma affär i guld med ett timglas. Innebörden av timglas ska jag förklara en annan dag. Där fanns så otroligt mycket fina saker så vi blev kvar där ett par timmar. Sedan drog vi till Beverly Hills för att checka in på vårt hotell. Corinne bokade ett rum på Masion 140 och det var verkligen jättefint med världens största säng.
Vi stannade i Beverly Hills för att äta middag. Utan att vi visste om det hamnade vi på en restaurang som ägs utav en av kvinnorna i Real Housewives of Beverly Hills, inte för att jag vet vilka de är, men kul med lite onödig fakta. Väldigt god pasta hade de där i alla fall. Det roliga men samtidigt lite obehagliga med LA är att man som tjej lätt hade lyckats komma undan jäkligt billigt där om man hade velat. Under tiden som vi satt och skulle äta blev vi erbjudna drinkar från tre olika håll. Dock var det tack, men nej tack, eftersom vi skulle på bio och Corinne skulle köra.
Som sagt så drog vi på bio efter middagen. Vi åkte tillbaka till Hollywood för att gå på en av de stora biograferna med tiotals salonger. Riktigt stort var det. Vi bestämde oss för att se "The words". Det skumma när vi kom in i biobyggnaden var bara att vi var helt ensamma. Vi tänkte ju inte på att vi gick på bio klockan halv elva en lördagskväll, kanske inte den mest optimala tiden för filmtittande. När vi skulle köpa godis kommer samma man som kollat våra biljetter fram och säger att vi fick ta vad vi ville för han ville bjuda oss på det. Så med några påsar godis och rejäla drickor gick vi in i salongen och det var ca en kvart kvar innan filmen skulle börja.
Det skumma var bara att vi fortfarande vid denna tidpunkt var helt själva i salongen. Det var en skräckblandad förtjusning som helt övergick i skräck. Strax innan filmen började gick vi ut ur salongen för att se ifall de skulle komma några fler. Det roliga är då att samma manager som tidigare bjudit oss på godis ser att vi kommer ut och blir orolig över att något står på tok. Vi berättade att det var lite obehagligt att sitta där inne helt själva. För att åtegärda problemet gick han och hämtade största påsen pop corn jag någonsin sett plus en strut med karameliserade pop corn med choklad på (äckligt!).
Minuten innan bion började kom det två pers till. Så vi satt där fyra människor i en salong för typ 300 pers. Skumt.
Dag två! Vi började med frukost på Starbucks och sedan lite strosande på Rodeo Drive (bästa och lyxigaste gatan i LA) och runt om i kvarteret för att kika lite. Jag fyndade nya sandaler från ALDO och en jättefin skrivbok från en liten bokaffär. Böcker är någon som får mig att känna mig hemma. Så den senaste tiden har jag köpt ett par stycken som nu stor fint uppradade på undre hyllan av mitt nattduksbord.
Lördagens långa shopping kändes i fötterna och vi satte oss i bilen efter ett par timmar i Beverly Hills. Nästa destination blev Hollywood-skylten. Jag förstår inte hur så många människor verkligen kommer till denna plats för att kolla på ett par bokstäver. Men ärligt talat, bara för att det är så hypeat blir det samtidigt ganska ballt.
Och såklart blev den japanesephotoshoot med skylten i bakgrunden.
Sedan var jag mer än nöjd med mina två dagar i LA och längtade hem till San Diego. Så vi begav oss tillbaka hem, lite mer trafik på tillbaka vägen men jag var hemma vid fem-tiden. Kan ärligt säga att som det känns nu så skulle jag aldrig kunna bo i LA. De kontraster som uppstår där var alldeles för mycket för mig, jag tyckte att det var väldigt jobbigt att vara i Hollywood på kvällen just för att det var så mycket konstiga människor. Och samtidigt så kändes som att alla levde i sin egen bubbla. Man såg väldigt dressade människor som var på väg ut på krogen samtidigt som hemlösa stod och åt ur soptunnorna precis brevid. Just därför älskar jag San Diego. Jag menar verkligen inte att det är helt perfekt här, men näst intill. Det känns som att människorna här bryr sig om en och att det är ett helt annat tänk och att folket här har en helt annan verklighetsuppfattning än människorna i LA. LA var helt enkelt lite för mycket.
Dock har jag tänkt att jag ska ge det en ny chans, om ett par månader eller så. För nu har jag varit här i USA i lite drygt en månad och det har varit full rulle hela tiden med en massa nya intryck varje dag. Jag tror bara att bägaren rann över där inne på bion i Hollywood och att det var därför jag började må dåligt.
Men som man har hört så kommer det alltid något bra ut ifrån de sämre och med detta menar jag bara att jag inser hur bra jag trivs i San Diego och kan ärligt säga att jag känner mig hemma här nu. Bara en sådan sak som jag och Corinne pratade om i bilen påväg hem, att man faktiskt hittar i San Diego nu. Så jäkla skönt.
Tyvärr så kom och jag hem och kände mig riktigt risig. Idag vaknade jag med feber och har yrat och haft konstiga drömmar inatt. Jag sov med långbrallor, stickad tröja och dubbelvikt täcke. Med andra ord, låg och frös som ett litet skakade asplöv i samma säng som jag vanligtvis inte kan sova med täcke i. Så jag stannade hemma från skolan idag och har bara kurerat mig. Kollade på "A little bit of heaven", bra film om man nu känner för att gråta ut. Hemsk som fan. Sen har jag även hunnit skypea lite med brorsan igen, som jag saknar jättemycket. Men tacka Buddha för skype alltså. Världens bästa program.
Nu ska jag sluta ordbajsa och gå och lägga mig så att jag vaknar pigg och kry imorgon och redo för en dag i skolan! Ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar