Resan

Att ta sig hit till San Diego har ju för mig hela tiden varit ett litet orosmoment eftersom att flygbiljetter med mera har varit lite oklara och som alltid så är man väl rädd för att tiden inte ska räcka till vid mellanlandningar. Men, igår gick allt hur bra som helst!
Jag fick i alla fall en stol i business flygresan mellan Köpenhamn och Chicago vilket var hur bra som helst! Nio timmar gick snabbt när man fick god mat och kunde kolla på bra filmer under resans gång!

Väl framme i Chicago flöt det också på bra! Gled igenom immigration på ca 20 minuter och kunde sedan hämta ut mitt bagage och checka in det igen utan stress! Sen var set hur lätt som helst att ta sig till rätt terminal via tåg. Jag älskar det faktum att flygplatser är strukturerade så att vem som helst faktiskt ska kunna hitta! Det som slog mig direkt när jag kom in i terminal 1, där alla inrikesflyg avgår ifrån var hur stor skillnaden var i förhållande till utrikesterminalen. Direkt så var det skyltar för pizza överallt och det luktade popcorn i hela terminalen.

Vid gaten fick jag syn på en tjej som såg ut som en riktigt hippie, halva håret var i dreads och hon hade fjädrar och långa snören och grejer i håret. Iklädd en liten militärgrön byxdress, hatt och cowboyboots stod hon och halvdansade framför en annan underlig man. Han med skalligt huvud och mörka solglasögon.
När jag kom ombord på planet visade det sig att jag skulle dela rad med just dessa människor. Tjejen, vid namn Mercedes visade sig vara en helt urflippad brud som fyra timmar innan planet avgick fick sin biljett av hennes bästa kompis. Med sig på resan hade hon 5 dollar, FEM!!! Men hon hade träffat några snälla amerikanare från Ohio som gav henne 100 dollar. Hon skulle till San Diego för att hälsa på din farbror som jobbade som marin biolog och nu skulle han iväg på något längre jobbprojekt så hon skulle passa hans hus. Efter typ 10 minuter på planet erbjöd hon mig att bo där, gratis.

Beau, som killen heter, bor och jobbar i San Diego sen 5-6 år tillbaka. Han kände inte heller Mercedes utan de träffades typ 5 minuter innan flighten och då hade hon frågat vid gaten om inte de kunde omplacera henne så att hon fick sitta bredvid honom.
Han är i alla fall konstnär och jobbar som lärare, fotograf och jobbar mycket med att fixa med utsmyckningar av lokaler till olika event etc.

Dessa människor var så fantastiskt öppna och glada att det kan ha varit det roligaste flygresan i hela mitt liv. Mercedes pratade i och för sig nonstop i 4,5 h. Men vi bestämde i alla fall att vi tre skulle träffas igen snart och gå ut och äta tillsammans.

Nu i denna stund ligger jag faktiskt på hotellet och väntar på att affärerna ska öppna. Jag vaknade nämligen vid 05.30 i morse av att det var ett stort poilspådrag utanför. Eller det var i alla fall vad jag trodde. I själva verket var det bara min ac på rummet som tjöt utav bara den, det lät precis som polisbilar som körde omkring här utanför med blåljusen. har hunnit käka lite frulle och pratat med några svenska tjejer som jag ska möta upp i eftermiddag, innan dess är det prio på att fixa ett us-mobilnummer. 

Vi hörs senare! Ciao